Viktiga frågeställningar avseende kemisk oxidation

Detta dokument är i första hand avsett för att vara ett stöd för verksamhetsutövare, andra beställare och tillsynsmyndigheter genom att belysa viktiga frågeställningar som bör hanteras innan en metod appliceras. Det kan även användas av konsulter och entreprenörer för att förbereda svar på frågor som kan uppstå i en tillståndsprocess. Dokumentet är ingen checklista, och långt ifrån heltäckande, utan tar upp några av de återkommande frågeställningar som finns inom efterbehandlingsprojekt. Det kan även vara ett stöd för att väcka tankar kring metoderna och vad de uppnår. Dokumentet bör ses och användas som ett komplement till den ”fördjupade metodbeskrivningen” för respektive metod.

Relevanta frågeställningar

Information

Att besvara inför tillämpning av metoden

Vad kan man behandla?

Metoden är tillämpbar för ett brett spektrum av organiska föroreningsämnen. Endast ett fåtal föroreningsämnen har visat sig vara resistenta mot kemisk oxidation.

Utgörs föroreningen av några av de ämnesgrupper som visat sig vara resistenta mot kemisk oxidation?

Var kan man behandla?

Används främst för behandling av källzoner i den mättade zonen men i vissa fall även för plymbehandling.

Utgörs föroreningen av en källzon eller av en spridningsplym?

Markegenskaper?

Metoden fungerar väl både i permeabla och måttligt permeabla jordar. Vid användning av ”långsamverkande” oxidationsmedel uppnås goda resultat även i lågpermeabla jordar.

Har jordlagrens permeabilitet beaktats vid val av oxidationsmedel?

Utformning av mätbara åtgärdsmål och åtgärdskrav?

Åtgärdsmål/åtgärdskrav vid kemisk oxidation in situ bör avse föroreningshalterna i jord och/eller grundvatten efter genomförd behandling.

Då föroreningarna utgörs av lättflyktiga organiska ämnen bör åtgärdsmålen även inkludera VOC i porgas. Vid ofullständig kemisk oxidation kan metaboliter/nedbrytningsprodukter uppkomma, vilket bör beaktas då åtgärdsmål/åtgärdskrav upprättas.

Behövs det åtgärdsmål för VOC i porgas?

Omfattar uppsatta åtgärdsmål även tänkbara nedbrytningsprodukter/ metaboliter?

Närvaro av andra föroreningar än den som metoden behandlar?

Metaller och andra oorganiska föroreningsämnen kan inte brytas ned med hjälp av kemisk oxidation. Det föreligger emellertid en risk att metaller mobiliseras vid förändrade redoxförhållanden.

Vilka andra föroreningar än de man avser att behandla föreligger inom det förorenade området och hur kan dessa föroreningar påverkas av att oxidationsmedel tillsätts?

Omgivningspåverkan miljö?

Efterbehandling med permanganat kan medföra minskat eller förändrat grundvattenflöde genom igensättning av porsystem i marken. Tillförsel av oxidationsmedel kan leda till höga koldioxidhalter i grundvattnet, vilket kan påverka grundvattenkvaliteten negativt samt medföra att grundvattenakiferens hydrauliska konduktivitet reduceras.

Hur säkerställs att grundvattenkvaliteten inte försämras eller att permeabilitetsförhållandena i akviferen inte påverkas av att oxidationsmedel tillsätts?

Omgivningspåverkan hälsa?

Kemisk oxidation in situ förknippas inte med några större hälsorisker för närboende. Det bör dock säkerställas att inte dricksvattenkvaliteten i privata och allmänna vattentäkter inom och i anslutning till det behandlade området inte påverkas negativt av behandlingen. Buller vid anläggningsarbeten och från pumpar kan även påverka omgivningen negativt.  

Vilka försiktighetsmått vidtas för att inte dricksvattenkvaliteten i närliggande dricksvattentäkter ska påverkas negativt?

Arbetsmiljörisker?

Det föreligger betydande risker för gasutveckling vid användning av bl.a. väteperoxid. Risken minskas vid försiktig tillförsel och vid användning av rör av rostfritt stål eller härdat polyetenplast.

Vilka skyddsåtgärder vidtas med avseende på de arbetsmiljörisker som föreligger?

Risk för driftstörningar?

Metoden är i allmänhet baserad på en eller ett par injektionsomgångar av valt oxidationsmedel. Däremellan sker enbart provtagning för uppföljning. Metoden är därför i relativt liten utsträckning känslig för driftstörningar.

Hur säkerställer entreprenören att driftstörningar inte uppkommer i samband med planerade injektionstillfällen?

Tidsaspekter?

Ett vanligt scenario vid kemisk oxidation är att minst ett par injektioner av oxidationsmedlet utförs inom loppet av 3-6 mån. Dessa kan normalt genomföras i samband med pågående verksamhet och även under befintliga byggnader.

Kan det föreligga ett behov av fler än två injektionsomgångar och hur kan detta i så fall påverka behandlingstiden?

Ekonomi?

Kostnaderna för kemisk oxidation varierar inom ett relativt brett intervall beroende av bl.a. mängden oxidationsmedel, antalet injektionspunkter, behovet av säkerhetsarrangemang i samband med injektionen av oxidationsmedlet, antalet injektionsomgångar samt vald injektionsmetod.

Är det utrett i tillräcklig omfattning hur mycket oxidationsmedel som kommer att förbrukas av den aktuella föroreningen och av andra oxiderbara ämnen inom det förorenade området?

Energi- och resursförbrukning?

Energi- och resursförbrukningen bedöms kunna minskas om direktinjektering väljs istället för att installera konventionella brunnar/rör.

Hur stor förväntas energi- och resursförbrukningen att bli? Vilka åtgärder vidtas för att minimera energi- och resursförbrukningen?

Behov av detaljerade åtgärds- och projekteringsutredningar före upphandling och implementering?

Föroreningens kemiska sammansättning, utbredning och behandlingsbarhet måste vara noggrant kartlagd innan en fullskalebehandling baserad på kemisk oxidation projekteras. Behov av bänk- och pilotskaleförsök kan föreligga.

Föreligger ett tillräckligt utredningsunderlag för att åtgärden ska kunna projekteras och upphandlas?

Behov av förberedelser vid etablering?

Även om behandlingen i normalfallet går relativt snabbt (<1 år) bör injektions- och kontrollbrunnar alltid placeras med beaktande av både befintlig och framtida bebyggelse och/eller infrastruktur.

Är framtida förändringar i t.ex. bebyggelse och mark-användning beaktade vid planeringen av den aktuella efterbehandlingsåtgärden?

Behov av kontroll under utförande?

Behandlingsresultatet vid kemisk oxidation följs upp med jord- och grundvattenprovtagning avseende de föroreningar som behandlas. Även porgas kan vara nödvändigt att provta, då lättflyktiga kolväten ska behandlas. Distributionen av oxidationsmedlet i det förorenade området kan behöva verifieras genom provtagning.

Föreligger en kontrollplan för att säkerställa att oxidationsmedlet distribueras i den behandlade formationen och för att verifiera att föroreningshalterna i jord, grundvatten och i förekommande fall porgas reduceras?

Behov av uppföljning efter utförande?

Uppföljande provtagning kan behövas i en eller ett par omgångar efter slutförd behandling för att ”fånga upp” eventuella återkontamineringseffekter.

Hur sker uppföljning för att säkerställa att metoden har haft avsedd effekt och att ingen återkontaminering skett?

Behov av information till närboende och allmänhet?

Närboende kan uppleva oro och obehag i samband borrning av brunnar, drift av pumpar och att främmande ämnen injekteras i grundvattnet.

Hur och i vilken omfattning kommer närboende och berörd allmänhet att informeras innan efterbehandlingsarbetena påbörjas?