Fibersediment – inledning

Med fibersediment avses på denna webbplats både fiberbankar och fiberrika sediment. Informationen som presenteras fokuserar på de aspekter som skiljer fibersediment från vanliga sediment, och har därför eftersträvat att undvika generell information om sediment.

Kunskapen om fibersediment såväl i Sverige som internationellt är dock begränsad. Den information du hittar på denna webbplats baseras till stor del på två forskningsprojekt, TREASURE och FIBREM, undersökningar genomförda av Sveriges geologiska undersökning (SGU) samt ett fåtal genomförda undersökningar och åtgärder av förorenade fibersediment. Svenska geotekniska föreningen (SGF) vill därför understryka att det finns luckor i kunskapen om fibersediment och att informationen som presenteras på Åtgärdsportalen var den som var tillgänglig vid publiceringen av texterna.

Författarna för respektive kapitel finns listade här. 

Till vänster är en meny där ni ser strukturen för dokumentationen. 

Bakgrund

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet utvecklades en mer storskalig skogs- och trävaruindustri ur den småskaliga sågverksindustrin i Sverige. Verksamheterna, framförallt pappers- och massafabriker, genererade under åratal antropogent bearbetade träfibrer (se Figur 1) som släpptes ut till närliggande ytvatten och bildade fibersediment. Innan kravet om primär rening av avloppsvatten infördes 1969, släpptes processvatten med suspenderade cellulosafibrer och processkemikalier orenat ut till recipienterna. I områden med fibersediment förekommer ofta också trä- och barkflis från hantering av ved och timmer, se Figur 2 och 3 för exempel. På denna webbplats används begreppet fibersediment som ett samlingsbegrepp som omfattar både fiberbankar och fiberrika sediment.

Figur 1. Fibersediment med trådiga träfiber från fiberbank i Hallstanäs. Foto: Alizee Lehoux, Uppsala Universitet	Figur 2. Fibersediment från fiberbank med inslag av bark och trä från Sandviken. Foto: Alizee Lehoux, Uppsala Universitet

Fiberbankar är ett sediment i det närmaste enbart uppbyggt av fibrer med inslag av trä och barkflis. I hav och sjöar uppträder de i regel som en uppstickande form på relativt grunda bottnar nära land och i anslutning till utsläppspunkten, se Figur 4. Dessa fiberbankar ackumulerades då fiberhaltigt processvattnet släpptes ut nära fabriken. Vissa fiberbankar återfinns även relativt långt från land, exempelvis runt mynningen på ett längre avloppsrör nedlagt på bottnen. Fiberbanken har i dessa fall ofta formen av en kraterliknande vall runt mynningen på röret. För ett kort exempel på vad fiberbankar är finns en kort animering av SVT. 

Figur 3. Bild på frystorkat sediment från fiberbanken i Väja där fiberstrukturen tydligt kan ses. Foto: Anna-Karin Dahlberg, SLU.

I direkt anslutning till fiberbankar förekommer fiberrika sediment, ett bottenområde med naturliga sediment men med ett påtagligt innehåll av fibrer eller trä- och barkflis. Fiberrika sediment är ofta utspridda över en större yta än fiberbankar och befinner sig längre från utsläppskällan, se Figur 4.

Figur 4. Principmodell för utbredning av fibersediment. Källa: Sveriges geologiska undersökning.

Fibersedimentet kan innehålla organiska föroreningar eller grundämnen i förhöjda halter. Vilka föroreningar som förekommer varierar mellan olika fibersedimentområden och beror på vilka processer som har använts vid massatillverkningen. På flera platser är föroreningshalterna så höga att de bedöms kunna påverka de sedimentlevande organismerna. Många organiska föroreningar (t.ex. dioxiner, PCB och DDT) är giftiga och svårnedbrytbara. De kan även bioackumuleras och biomagnificeras, det vill säga att halterna ökar högre upp i näringskedjorna vilket gör att även låga halter hos sedimentlevande organismer kan orsaka problem högre upp i näringskedjan. På andra platser är halterna lägre och behöver inte direkt påverka organismerna i sedimentet, men den höga halten organiskt material kan göra att halten löst syre i sedimenten och vattnet blir låg vilket ofta innebär en negativ påverkan på många organismer.