Jordtvätt ex situ – översikt

Se även Fördjupning och Viktiga frågeställningar

Vad innebär jordtvättning ex situ?

Jordtvättning ex situ innebär att föroreningar i uppgrävda massor avskiljs med hjälp av ett antal olika processteg. I huvudsak används fysikaliska och mekaniska avskiljningsprocesser, men även lakning kan förekomma. Behandlingen utförs i en stationär eller mobil processanläggning. Med hjälp av olika processteg separeras föroreningarna från det övriga materialet, vilket ger en mindre volym förorenat material att hantera. Föroreningar tenderar att binda, kemiskt eller fysikaliskt, till silt- och lerpartiklar. Silt och lera binder i sin tur till sand- och gruspartiklar. Jordtvättning separerar den förorenade silten och leran från det grövre materialet (sand och grus). Därefter kan ytterligare behandling ske av den förorenade finfraktionen.

Vilken typ av föroreningar och förhållanden är metoden lämplig för?

Metoden tillämpas för en rad olika föroreningar, men är särskilt lämplig för metaller och andra oorganiska jord- eller sedimentföroreningar (förutsatt att sedimenten inte är för fina). Även tyngre organiska ämnen som i hög grad binder till ler- och siltpartiklar – t.ex. PCB, dioxiner och PAH – bedöms vara fördelaktiga att behandla med jordtvättning. Försök har även gjorts för behandling av PFAS-förorenad jord med jordtvätt. I dagsläget är det inte klarlagt om det går att nå gällande riktvärden med metoden, men jordtvätten skulle kunna ingå som ett av flera steg vid sanering av PFAS. Jordtvättning lämpar sig bäst för relativt homogena jordar där innehållet av lera och silt är lågt. Jorden bör heller inte ha ett alltför högt innehåll av organisk substans. Komplexa föroreningssituationer, där olika organiska ämnen och metaller förekommer tillsammans, anses allmänt mindre lämpade för behandling med jordtvätt. Bänkskaleförsök med våtsiktning av bärlager (jord i fraktionen 0-64 mm) har dock visat på relativt goda resultat i av jord förorenad med tennorganiska ämnen, metaller och irgarol.

Hur fungerar metoden?

Jordtvätt används på massor som först har grävts upp och är en behandlingsmetod som använder vätska (vanligen vatten), ibland i kombination med kemiska tillsatser/additiv, för att i en serie behandlingssteg separera mer högförorenat material från lågförorenat material. Behandlingsstegen kan bl.a. utgöras av torr- och våtsiktning för separation av förorenade ler- och siltpartiklar från grövre okontaminerat jordmaterial, gravimetrisk avskiljning av tyngre partikelbundna föroreningar med hjälp av hydrocykloner och skakbord, samt avvattning med hjälp av kammarfilter- eller silbandspress. Andra vanligt förekommande processer är sedimentation, flotation, flockning och skrubbning av partiklar/korn i s.k. skrubberkvarn. Utgörs restföroreningen uteslutande av metaller och oorganiska ämnen kan den efter avvattning omhändertas vid en deponi för farligt avfall. Innehåller restföroreningen organiska föroreningsämnen kan kompletterande behandling som t.ex. förbränning eller biologisk nedbrytning vara ett alternativ till deponering.

Figur 1: Principskiss jordtvättning. I processen ingår både torra behandlingssteg som t.ex. mekanisk avskiljning av större fragment, och våtkemiska behandlingssteg (sedimentation, flotation m.fl). Avvattning av föroreningsresten sker oftast med hjälp av kammarfilter- eller silbandspress. Restföroreningen måste antingen vidarebehandlas eller deponeras. Illustration av Peter Harms-Ringdahl

Hur lång tid tar behandlingen?

Jordtvättanläggningar har i allmänhet en behandlingskapacitet inom intervallet 5-50 ton/timme. Tidsåtgången för ett medelstort jordbehandlingsprojekt (cirka 20 000 ton), där huvuddelen av behandlingen utförs på dagtid, kan uppskattas till 5-6 månader inklusive tid för etablering/avetablering.

Vill du veta mer? Läs vidare i den fördjupade metodbeskrivningen.