Termisk behandling ex situ – översikt

Se även Fördjupning och Viktiga frågeställningar

Vad innebär Termisk behandling ex situ?

Termisk behandling ex situ utförs på uppgrävda massor i stationära eller mobila behandlingsanläggningar. Metoden innebär att flyktiga föroreningar drivs av från de förorenade massorna genom förångning till följd av uppvärmning. De avdrivna gaserna behandlas i efterföljande steg, t.ex. genom förbränning i efterbrännkammare eller fastläggning i filter.

Vilken typ av föroreningar och förhållanden är metoden lämplig för?

Metoden kan tillämpas för behandling av flertalet kända organiska föroreningar i jord, avfall och sediment. Volatila organiska föreningar (VOC) som t.ex. klorerade lösningsmedel och enkla alifater/monoaromater förångas vid förhållandevis låg temperatur (50-150 ^oC). För att förånga tyngre organiska föreningar erfordras uppvärmning till högre temperatur. Flertalet termiska behandlingsanläggningar arbetar inom temperaturintervallet 100-800 ^oC. Inom detta temperaturintervall kan även högmolekylära organiska föreningar som t.ex. PAH, PCB, PFAS och flertalet organiska pesticider förångas. Termisk behandling kan även användas för att avdriva kvicksilver, arsenik och vissa metallorganiska föreningar. Metoden kan tillämpas på samtliga kornstorleksfraktioner, men några anläggningstyper uppger begränsningar avseende de förorenade massornas innehåll av ler- och siltfraktion.

Hur fungerar metoden?

Massorna behandlas i en anläggning som värmer upp massorna, i allmänhet inom temperaturintervallet 100-800 ^oC. Mobila anläggningar för termisk avdrivning finns, men i Sverige är termisk jordbehandling vid stationära anläggningar vanligast. Uppvärmningen kan åstadkommas genom att massorna under rotation bringas i kontakt med elektriskt uppvärmda metallplattor. Värme kan också tillföras genom att en transportskruv med uppvärmd gas eller vätska penetrerar massorna. Avdrivna gaser destrueras genom förbränning i en efterbrännkammare, alternativt omhändertas i vätskefas efter nedkylning/kondensering. Förbehandling av massorna kan erfordras, t.ex. grovsiktning för att avskilja eventuella stenar, block och avfallsrester. Även lera/silt och organogent jordmaterial kan i vissa tillämpningar fall behöva avskiljas eller på annat sätt förbehandlas (torkning, uppspräckning m.m.)

Figur 1: Principskiss över hur termisk behandling ex situ fungerar. Grovt material som block och eventuella avfallsrester avskiljs. Förorenade massor värms upp till tillräcklig temperatur för att ingående föroreningar ska förångas. Avdrivna gasformiga kolväten tas omhand i filter eller efterbrännkammare, medan de renade massorna kan återanvändas som fyllnadsmaterial och/eller deponeras. Illustration av Peter Harms-Ringdahl

Hur lång tid tar behandlingen?

Behandlingstiden beror av flera faktorer som t.ex.behovet av förbehandling, jordens föroreningsinnehåll, andelen ler- och siltfraktion, organisk halt och vatteninnehåll. Flertalet termiska behandlingsanläggningar uppvisar en behandlingskapacitet inom intervallet 5-50 ton/timme.

Vill du veta mer? Läs vidare i den fördjupade metodbeskrivningen.