Detta dokument är i första hand avsett för att vara ett stöd för verksamhetsutövare, andra beställare och tillsynsmyndigheter genom att belysa viktiga frågeställningar som bör hanteras innan en metod appliceras. Det kan även användas av konsulter och entreprenörer för att förbereda svar på frågor som kan uppstå i en tillståndsprocess. Dokumentet är ingen checklista, och långt ifrån heltäckande, utan tar upp några av de återkommande frågeställningar som finns inom efterbehandlingsprojekt. Det kan även vara ett stöd för att väcka tankar kring metoderna och vad de uppnår. Dokumentet bör ses och användas som ett komplement till den ”fördjupade metodbeskrivningen” för respektive metod.

Relevanta frågeställningar

Information

Att besvara inför tillämpning av metoden

Vad kan man behandla?

I huvudsak behandlas VOC som t.ex. klorerade alifater och BTEX. Men alla ämnen med kokpunkter understigande den temperatur som marken uppvärms till kan i princip behandlas.

Inom vilket kokpunktsintervall förångas de ämnen som avses behandlas?

Var kan man behandla?

Källzoner både i mättad och i omättad zon.

Avser åtgärden en källzon eller en spridningsplym?

Markegenskaper?

Metoden är relativt oberoende av jordartsförhållanden och andra markegenskaper. Vid tillämpning i mättad zon kan metodens effektivitet reduceras av höga grundvattenflöden. Vid tillämpning i omättad zon kan metodens effektivitet reduceras av att jordmatrisen är alltför torr.

Är grundvattenflödet så pass kraftigt att det kan ha en avkylande effekt? Är jorden i omättad zon så pass torr att bevattning kan erfordras för att höja jordens vattenkvot?

Utformning av mätbara åtgärdsmål och åtgärdskrav?

Åtgärdsmålen bör avse högsta tillåtna resthalt av aktuella föroreningar i jord och/eller grundvatten. Eftersom i allmänhet VOC behandlas bör åtgärdsmål avseende VOC-innehåll i porgas övervägas.

Behövs det åtgärdsmål för VOC i porgas?

Närvaro av andra föroreningar än den som metoden behandlar?

Den temperaturökning som åstadkoms kan medverka till att föroreningar som inte behandlas mobiliseras och blir mer spridningsbenägna.

Vilka andra föroreningar än de man avser att behandla föreligger inom det förorenade området och hur kan dessa föroreningar påverkas av temperaturhöjningen?

Omgivningspåverkan miljö?

Hög temperatur kan göra att markområdet bli sterilt för lång tid framöver. Vid närvaro av klorerade kolväten kan markuppvärmning till temperaturer på 550-650 °C ge uppkomst av dioxiner/furaner.

Är det säkerställt att vid temperaturer på 550-650 °C - genom t.ex. bänk- och pilotskaleförsök - att dioxinbildning inte sker då den aktuella föroreningen uppvärms?

Omgivningspåverkan hälsa?

Metoden kan orsaka okontrollerad gasavgång. Marktemperaturen kan vara hög även flera veckor/månader efter avslutad behandling.

Hur omhändertas avdrivna gaser? Hur förhindras att obehöriga kommer i kontakt med den kraftigt uppvärmda marken?

Arbetsmiljörisker?

De huvudsakliga riskmomenten utgörs av heta arbeten och avgivning av hälsoskadliga gaser.

Vilka skyddsåtgärder vidtas med avseende på de arbetsmiljörisker som föreligger?

Risk för driftstörningar?

Metoden är i regel beroende av kontinuerlig strömförsörjning (gäller även ång- och gasuppvärmning). Elavbrott kan leda till tillfällig sänkning av marktemperaturen.

Hur säkerställer entreprenören att behandlingen inte avbryts till följd av längre eller kortvariga elavbrott?

Tidsaspekter?

Behandlingfasen är relativt kort: 1-3 månader. Dock kan höga marktemperaturer innebära att området måste vara avspärrat upp till ett år efter avslutad behandling.

När kan eventuella avspärrningar tas bort och det behandlade markområdet beträdas?

Ekonomi?

Betraktas i Europa som en dyr/kostsam metod, till viss del p.g.a. av patentförhållanden och bristande konkurrens.

Är den föreslagna metoden/tekniken patenterad eller öppen? Kan en mindre ändring i saneringskonceptet öppna för ökad konkurrens/fler anbudsgivare?

Energi- och resursförbrukning?

Energiförbrukningen bedöms kunna reduceras, bl.a. genom isolering av markytan. Vid tillämpning av ånginjektering kan värmeväxlare användas för att spara energi.

Hur stor förväntas energi- och resursförbrukningen att bli? Vilka åtgärder vidtas för att minimera energi- och resursförbrukningen?

Behov av detaljerade åtgärds- och projekteringsutredningar före upphandling och implementering?

Eftersom metoden är avsedd för behandling av källzoner in situ, måste utbredningen av dessa vara noggrant kartlagd. Vid behandling av DNAPL´s är det särskilt viktigt att klarlägga att inte "dolda" eller sekundära källzoner föreligger inom eller i anslutning till behandlingsområdet.

Föreligger ett tillräckligt utredningsunderlag för att åtgärden ska kunna projekteras och upphandlas?

Behov av förberedelser vid etablering?

Betydande säkerhetsrisker föreligger särskilt vid tillämpning inom och i omedelbar anslutning till bebyggda områden. Eftersom det behandlade området kan komma att vara avspärrat i mellan 1-2 år bör värmebrunnar och annan utrustning vara placerade med beaktande av både befintlig och framtida bebyggelse och/eller infrastruktur.

Är framtida förändringar i t.ex. bebyggelse och markanvändning beaktade vid planeringen av den aktuella efterbehandlingsåtgärden?

Behov av kontroll under utförande?

P.g.a. höga marktemperaturer är det generellt svårt att utföra relevant jord- och grundvattenprovtagning under pågående saneringsentreprenad.

Referensprovtagning omedelbart innan åtgärden påbörjas, liksom uppföljande provtagning efter genomförd åtgärd, är nödvändig för att föroreningsreduktionen ska kunna kvantifieras.

Är genomförd referensprovtagning innan markuppvärmningen påbörjas tillräckligt noggrann och omfattande för att behandlingsresultatet ska kunna utvärderas?

Behov av uppföljning efter utförande?

P.g.a. höga marktemperaturer är det generellt svårt att utföra relevant jord- och grundvattenproavtagning även en period efter avslutad saneringsentreprenad. Provtagningsarbetet kan ibland behöva avvakta i 0,5-1 år efter avslutad sanerings-entreprenad.

När är den uppföljande provtagningsomgången planerad att utföras?

Behov av information till närboende och allmänhet?

Installationer av brunnar, värmeelement/elektroder,

ledningar och övrig utrustning kan innebära ett orosmoment för närboende. Även driften av anläggningen kan skapa oro. Det är därför viktigt att informera närboende i samband med en  saneringsentreprenad baserad på termisk in situ-behandling.

Hur och i vilken omfattning kommer närboende och berörd allmänhet att informeras innan efterbehandlingsarbetena påbörjas?