Klorerade pesticider

Detaljer

Senast uppdaterad fredag, 27 januari 2023 11:00

Inledning
Egenskaper
Verksamheter
Spridningsvägar
Risker
Undersökningar
Åtgärder
Referenser

Inledning

Klorerade pesticider är en stor grupp av skilda ämnen. Det som de har gemensamt är att de är organiska ämnen som är klorerade med fem eller fler kloratomer. Kloreringen innebär att de blir svårare att bryta ned. De är hydrofoba och lipofila dvs. de löser sig lättare i fett än i vatten. De är bioackumulerande vilket innebär att de ansamlas i fettvävnad och får högre och högre koncentrationer ju högre upp i näringskedjan man tittar, t.ex. bland sälar och rovfåglar. Många klassificeras som ”persistent organic pollutants” (POP) eller ”långlivad organisk förening” enligt Stockholmskonventionen. Diklordifenyltrikloretan (DDT) är det mest kända ämnet i gruppen, och anses vara en stor bidragande orsak till minskad rovfågelpopulation i Sverige under andra halvan av 1900-talet (Lundholm 1997).

Figur 1. Strukturen av diklorfenyltrikloretan (DDT).

Egenskaper 

Fysikaliska och kemiska egenskaper 

De fysikaliska och kemiska egenskaperna för klorerade pesticider varierar väldigt mycket emellan de olika molekylerna. Det som förenar dem och ändå motiverar att de grupperas är att de alla är långlivade, fettlösliga och neurotoxiska. Dessa egenskaper varierar mellan de olika ämnena och till och med mellan de olika isomererna (Lawrence J. Blus 2002). För mer info om enskilda ämnen rekommenderas sökning på PubChem.

Naturlig förekomst och bakgrundshalter

De klorerade pesticiderna förekommer inte naturligt, utan återfinns enbart i naturen som en följd av människans produktion och användande av dem.

Förekomst i verksamheter 

De flesta klorerade pesticiderna har varit förbjudna i Sverige och västvärlden sedan 1970-talet. Stockholmskonventionens lista av ämnen utgörs mestadels av klorerade pesticider. Innan de förbjöds användes de främst inom jordbruk och skogsbruk (plantskolor) men även för att bekämpa malaria och tyfus i andra delar av världen. Runt millennieskiftet estimerades ca 40 % av alla pesticider som användes i världen tillhöra de klorerade, detta berodde främst på den höga användningen i utvecklingsländer (Jajaray et al 2017). WHO förespråkar fortfarande användandet av DDT för att bekämpa malaria men då enbart i byggnader där risken för att störa ekosystemen är mindre. Även i Sverige har DDT och andra klorerade bekämpningsmedel använts för att skydda träkonstruktioner i byggnader mot insektsangrepp. Det är inte ovanligt att det fortfarande påträffas höga halter i virket i äldre takstolar och andra byggnadsdelar av exponerat trä i byggnader som är äldre än då ämnena förbjöds.

För Naturvårdsverkets hela branschlista se här.

Figur 2. Amerikanska soldater applicerar DDT som myggmedel.

Spridningsvägar för olika faser och medier

Jord 

De klorerade pesticiderna är hydrofoba och lipofila vilket betyder att i regel har en hög Koc konstant och låg rörlighet i mark. De binder både till mineralpartiklar och organiskt material. Eftersom molekylerna ofta är långlivade med halveringstider på flera decennier kan ändå föroreningarna sprida sig nedåt och nå grundvatten (Jajaray et al 2017).

Vatten

I vatten sprids klorerade pesticider i regel adsorberat till organiskt material eller partiklar. Därmed hamnar de i ofta på botten i sedimentet. Därifrån kan de spridas genom bioturbation och omrörning av båtar eller undervattensströmmar.

Miljö- och hälsorisker

Miljörisker

De klorerade pesticiderna har troligen orsakat de största skadorna i ekosystemen av ämnen producerade av människan. Omfattande studier har visat påverkan på ekosystem och lokala utrotningar av fåglar, däggdjur, reptiler, kräftdjur och fiskar. Många av effekterna har detekterats flera decennier efter att ämnena slutat användas och flera försök att återpopulera områden, efter man trott att faran var över, har misslyckats på grund av att det funnits så höga halter kvar av föroreningarna att negativa effekter bestått (Lawrence J. Blus 2002).

Hälsorisker

Olika klorerade pesticider har olika toxiska mekanismer i människor och olika grader av toxicitet. Till exempel är inte DDT väldigt toxiskt för människor, relativt sett. De flesta har en neurotoxisk aktivitet, bland annat som GABA-antagonister, och påverkar det endokrina systemet . Korrelationsstudier har indikerat att klorerade pesticider kan bidra till Parkinsons sjukdom och många är kända cancergener och kan påverka könshormonen. (Jajaray et al 2017)

Riskbedömning

Många av de klorerade pesticiderna har fått gränsvärden i naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark (Hexaklorbensen; DDT; DDD; DDE; Aldrin; Kvintozen). Här finns de generella riktvärdena för förorenad mark.   

Hälsa

Enligt SLVFS 2001:30 är gränsvärdet för alla enskilda pesticider i dricksvatten 0,1 µg/l. Dock ska koncentrationen av Aldrin, dieldrin, heptaklor och heptakloepoxid vara under 0,03 µg/l. Enligt (EC) No 396/2005 ska halterna bekämpningsmedel begränsas i matvaror. Gränsvärdena varierar ungefär mellan 0,01 och 0,1 mg/kg.

Miljö

Jord  

Vid bedömning av förorenade områden kan Naturvårdsverkets riktvärden för förorenad mark användas som utgångspunkt men platsspecifika riktvärden är mer pragmatiskt. Länk till generella riktvärden finns här och för beräkningsverktyget för platsspecifika riktvärden se här. I jord kan man vänta sig att stor andel av klorerade bekämpningsmedel inte är biotillgängligt eftersom de är hydrofoba och hellre adsorberar till mineralpartiklar och organiskt material.  Här finns mer information om biotillgänglighet vid efterbehandling och riskbedömning: rapport 5895.

Skydd av ytvatten 

Det finns miljökvalitetsnormer för flera av de klorerade pesticiderna så som DDT, Aldrin och Dieldrin. 

Angående undersökningar

För generella provtagningsstrategier se: http://fororenadeomraden.se/index.php/undersoekningsstrategier/provtagningsstrategier

För mediespecifik provtagning se: 

http://fororenadeomraden.se/index.php/undersoekningsstrategier/medier 

Jord

Vid provtagning av jord bör utgångsläget vara att halterna av klorerade pesticider i jorden är heterogent fördelade. Eftersom den mängd jord som tas ut för själva analysen är mycket liten är det viktigt att homogenisera provet (kräver provberedning på labb) för att få en jämn fördelning av föroreningshalter i provet. Höga halter kan förväntas vid arbetsbodar eller platser där man ofta fyllt på sprutor med mera. Har dessa platser fyllnadsmassor är det viktigt att man provtar det markskikt som var vid ytan när användandet pågick.

Sediment

Sedimentprover ska tas på ackumulationsbotten där föroreningarna ansamlas och inte omlagras. Fördelningen av föroreningar i sedimenten kan anses vara homogena horisontellt inom ett visst avstånd men kan variera tydligt i djupled. För att påvisa att ämnena finns i till exempel en sjö eller vik kan provtagning även göras på icke migrerande fisk eller andra organismer inom området som står högt upp i näringskedjan.

Fyllnadsmassor 

Partikelbundna föroreningar i fyllnadsmassor har ofta stor haltvariation både i sidled och i djupled då äldre utfyllnader oftast gjordes med för dagen tillgängliga massor med rätt geotekniska egenskaper men med mindre hänsyn till innehållet av farliga ämnen. Provtagning av fyllnadsmassor bör därför provtas systematiskt i tredimensionella rutnät både i sidled och djupled. Underliggande ostörda jordlager (torrskorpelera, tät lera, morän, sand) bör aldrig ingå i samma jordprov som den ovanliggande påverkade jordmassan. 

Provhantering, provtagningskärl och analysmetoder

För att rätt provtagningskärl ska användas vid specifika prov är det viktigt att kontakta analyserande labb för en diskussion om provhantering så som filtrering eller surgörande av provet och rätt provkärl. Viktigt är att provkärl fylls till brädden och förvaras mörkt och kallt under transport till laboratorium.

Möjliga åtgärdsmetoder

Läs mer under respektive metod på Åtgärdsportalen för att bättre kunna bedöma om metoden är möjlig att använda i en specifik föroreningssituation.

In situ
Fytosanering
Inneslutning/barriärteknik
Stabilisering/solidifiering
Övervakad naturlig självrening

Ex situ
Deponering
Gräv- och schaktsanering
Jordtvätt
Termisk behandling

Referenser

Jayaraj, Ravindran, Megha, Pankajshan and Sreedev, Puthur. "Review Article. Organochlorine pesticides, their toxic effects on living organisms and their fate in the environment" Interdisciplinary Toxicology, vol.9, no.3-4, 2016, pp.90-100. https://doi.org/10.1515/intox-2016-0012

Lawrence J. Blus, 2002. Organochlorine Pesticides. Handbook of Toxicology. 2nd edition. CRC Press. ISBN 9780429137464.

Lundholm CD. DDE-induced eggshell thinning in birds: effects of p,p'-DDE on the calcium and prostaglandin metabolism of the eggshell gland. Comp Biochem Physiol C Pharmacol Toxicol Endocrinol. 1997 Oct;118(2):113-28. doi: 10.1016/s0742-8413(97)00105-9. PMID: 9490182.

Naturvårdsverket, 2009. Rapport 5895.  Biotillgänglighet som företeelse och vid riskbedömningar av förorenade områden

Naturvårdsverket, 2009. Rapport 5976. Riktvärden för förorenad mark.