Viktiga frågeställningar avseende stabilisering och solidifiering

Detta dokument är i första hand avsett för att vara ett stöd för verksamhetsutövare, andra beställare och tillsynsmyndigheter genom att belysa viktiga frågeställningar som bör hanteras innan en metod appliceras. Det kan även användas av konsulter och entreprenörer för att förbereda svar på frågor som kan uppstå i en tillståndsprocess. Dokumentet är ingen checklista, och långt ifrån heltäckande, utan tar upp några av de återkommande frågeställningar som finns inom efterbehandlingsprojekt. Det kan även vara ett stöd för att väcka tankar kring metoderna och vad de uppnår. Dokumentet bör ses och användas som ett komplement till den ”fördjupade metodbeskrivningen” för respektive metod.

Relevanta frågeställningar

Information

Att besvara inför tillämpning av metoden

Vad kan man behandla?

Metoden har ett relativt brett användningsområde och kan tillämpas på såväl organiska som oorganiska föroreningar. Olika föroreningstyper kan emellertid kräva användning av olika barriärmaterial respektive additiv, varför metoden kan vara svår att tillämpa vid komplexa föroreningssituationer.

Är föroreningen ifråga lämplig att behandla med stabilisering/solidifiering?

Är det en komplex föroreningssituation?

Var kan man behandla?

Metoden tillämpas i första hand på källzoner, för att reducera eller stoppa en pågående föroreningsspridning.

Avser åtgärden en källzon eller en spridningsplym?

Markegenskaper?

Ler- och siltjordar, liksom jordar med hög halt av organiskt material, är generellt mindre lämpade för solidifiering/stabilisering än sandjordar.

Är de förorenade massornas kornstorleksfördelning undersökt?          

Utformning av mätbara åtgärdsmål och åtgärds-krav?

På behandlade upp-grävda massor bör åtgärdsmålen i första hand avse stabilisatets (eller det inkapslade materialets) lakningsegenskaper. Vid tillämpning in situ bör åtgärdsmålen vara inriktade på föroreningshalterna i grund- och/eller ytvatten nedströms det behandlade området.

Vilka lakförsök respektive provtagningsinsatser är planerade för att verifiera behandlingens effekt?

Närvaro av andra föroreningar än den som metoden behandlar?

Komplexa föroreningssituationer är i regel svåra att behandla med hjälp av stabilisering/ solidifiering.

Vilka andra föroreningar än de man avser att behandla föreligger inom det förorenade området?

Föreligger resultat från t.ex. screeninganalyser avseende organiska och oorganiska föroreningsämnen inom det förorenade området?

Omgivningspåverkan miljö?

Det färdiga stabilisatettar i regelmycketstörre plats än den ursprungliga volymen förorenade massor. Vidtillämpningarinsitu”reser sig”oftamarkytan ovanför det stabiliserade området.Stabiliseras området ända upp till markytan behöver matjord tillsättas för att växtlighet ska kunna etableras.

Vilka försiktighetsmått vidtas för att minimera behandlingens påverkan på omgivningsmiljön?

Omgivningspåverkan hälsa?

Hälsoriskerna för närboende och/eller förbipasserande i sam-band med stabilisering/solidifiering utgörs bl.a. av den värmeutveckling som kan ske i samband med tillblandning och tillförsel av vissa additiv. Buller och dammning kan även påverka närboende.

Vilka försiktighetsmått vidtas för att minimera åtgärdens hälsopåverkan vid behandling in situ?

Arbetsmiljörisker?

De huvudsakliga riskmomenten utgörs av inandning av hälsoskadliga gaser och risk för brännskador vid kontakt med vissa typer av additiv.

Vilka skyddsåtgärder vidtas med avseende på de arbetsmiljörisker som föreligger?

Risk för driftstörningar?

Stabilisering in situ erfordrar i regel tillgång på vatten och el, vilket gör metoden känslig för driftstörningar.

Hur säkerställs att behandlingen inte försvåras eller avbryts till följd av driftstörningar?

Tidsaspekter?

Stabilisering in situ kan vara tidskrävande om ett större område ska efterbehandlas. Markområdet kan under saneringsentreprenaden i regel inte tas i anspråk för andra ändamål.

Föreligger det något behov av att nyttja markområdet för andra ändamål under saneringsperioden?

Ekonomi?

Alternativet till stabilisering/solidifiering av uppgrävda massor är i regel deponering/inne-slutning, vilket under vissa omständigheter kan vara ekonomiskt fördelaktigt att tillämpa.

Kostnaden för stabilisering in situ av t.ex. en källzon bör i första hand jämföras med kostnaden för metoder som syftar till att destruera föroreningskällan.

Är metoden kostnadseffektiv jämfört med t.ex. deponering av den förorenade jorden vid deponi för farligt eller ickefarligt avfall?

Är det möjligt att med annan metod destruera föroreningskällan in situ och i så fall till vilken kostnad?

Energi- och resursförbrukning?

Energiåtgången är i regel hög eftersom tillblandning och inblandning av additiv måste ske med hjälp av tung entreprenadutrustning.

Hur stor förväntas energi- och resursförbrukningen att bli? Vilka åtgärder vidtas för att minimera energi- och resursförbrukningen?

Behov av detaljerade åtgärds- och projekterings-utredningar före upphandling och implementering?

Eftersom metoden är avsedd för behandling av källzoner måste utbredningen och den kemiska sammansättningen av dessa vara noggrant kartlagd inför projektering och upphandling. Bänkskaleförsök kan erfordras för att undersöka stabilisatets lakningsegenskaper och långtidsbeständighet.

Föreligger ett tillräckligt utredningsunderlag för att åtgärden ska kunna projekteras och upphandlas?

Behov av förberedelser vid etablering?

Eftersom behandlingen ofta måste pågå under en relativt lång tidsperiod är det viktigt att det område som ska behandlas inte behöver tas i anspråk för andra ändamål under behandlingsperioden.

Är framtida förändringar i t.ex. bebyggelse och markanvändning beaktade vid planeringen av den aktuella efterbehandlingsåtgärden?

Behov av kontroll under utförande?

Vid såväl behandling av uppgrävda massor som vid tillämpning in situ är det viktigt att samtliga moment i det stabiliserings- eller solidifieringsförfarande som tillämpas noggrant kontrolleras.

Föreligger en kontrollplan avseende samtliga de moment som ingår i det valda stabiliserings- och/eller solidifieringsförfarandet?

Behov av uppföljning efter utförande?

Genomförda åtgärder måste följas upp under en relativt lång tid avseende stabilisatets eller inkapslingens lakningsegenskaper, samt fysikaliska/ kemiska beständighet.

Föreligger ett långsiktigt kontrollprogram för uppföljning av stabilisatets eller inkapslingens lakningsegenskaper, samt fysikaliska/ kemiska beständighet?

Behov av information till närboende och allmänhet?

Metoden kräver ofta tyngre arbetsmaskiner och buller och dammning är vanligt förekommande.  

Vilka skyddsåtgärder vidtas för att minska dammning? Hur och i vilken omfattning kommer närboende och berörd allmänhet att informeras innan efterbehandlingsarbetena påbörjas?