PFAS

Förekomst och användning

PFAS har en mycket lipofil del (fluoralkylgruppen) och en mycket hydrofil del (oktansyradelen), vilket ger dem mycket goda egenskaper som smuts- och vattenreppelent i textilier. Det finns dock ett tusental ämnen i gruppen PFAS och de skiljer sig både i egenskaper och i användningsområden. Två av de vanligare ämnen som påträffas i förhöjda halter är PFOS och PFOA. Egenskaperna för PFOS gör ämnet mycket lämpligt som komponent vid brandbekämpning och har förutom i brandsläckare även använts som tillsats i brandskum för brandkår och flygplatsbrandmän och vid militäranläggningar. Ämnena är extremt persistenta i miljön och detta i kombination med den omfattande användningen har resulterat i mätbara halter överallt i miljön inklusive i människors blod. Speciellt oroande är höga halter i dricksvattentäkter i närheten av verksamheter med användning av brandskum. Inom EU är det sedan 2008 i huvudsak förbjudet att använda PFOS i kemiska produkter och varor, men andra ämnen i gruppen PFAS är fortfarande tillåtna.

Spridningsvägar

Den hydrofila ändan av PFAS-molekylen gör den vattenlöslig och därmed lätt att sprida i grundvatten. Som partikelbunden kan den spridas med damm.

Miljöeffekter

Det är känt att PFOS/PFOA kan orsaka kronisk leverskada, höja risken för cancer och senare studier har visat på att ämnena i gruppen kan vara kopplade till övervikt. Hittills är dock relativt lite känt rörande effekterna av de nivåer som mätts upp i människors blod. Det är sannolikt att mätbara halter finns i dricksvattentäkter på många ställen i Sverige, något som börjat uppmärksammas och fler och fler vattentäkter analyseras med avseende på PFAS. Det finns idag inga rättsligt bindande gränsvärden för PFAS i dricksvatten. Enligt 7 § i Livsmedelsverkets föreskrifter (2001:30) om dricksvatten får dricksvattnet inte innehålla ämnen i sådana halter att de kan utgöra en risk för människors hälsa. Livsmedelsverket har därför tagit fram åtgärdsgränser för PFAS. De PFAS som livsmedelsverket anser bör ingå i bedömningen kallas för PFAS 11 och i den gruppen ingår:

 

Perfluorbutansulfonat (PFBS)
Perfluorhexansulfonat (PFHxS)
Perfluoroktansulfonat (PFOS)
Fluortelomersulfonat (6:2 FTS)
Perfluorbutanoat (PFBA)
Perfluorpentanoat (PFPeA)
Perfluorhexanoat (PFHxA)
Perfluorheptanoat (PFHpA)
Perfluoroktanoat (PFOA)
Perfluornonanoat (PFNA)
Perfluordekanoat (PFDA)

 

Källor

Jan-Olof Levin AB, 2015

Förslag till nationella regler för högfluorerade ämnen i brandsläckningsskum - Kemikalieinspektionen 2016

 

Möjliga åtgärdsmetoder

Läs även mer under respektive metod för att bättre kunna bedömma om metoden är möjlig att använda i en specifik föroreningssituation.

In situ

Grundvattenpumpning och behandling

Inneslutning/barriärteknik

Stabilisering/solidifiering


Ex situ

Deponering
Gräv- och schaktsanering
Jordtvätt