Dioxiner och furaner

Polyklorerade dibensodioxiner och dibensofuraner är ämnen med ett stort antal olika kemiska föreningar (congener) i kategorin, bland annat tetraklordibensodioxin (TCDD) som är ett av de starkaste gifterna man känner till. Polyklorerade dibensodioxiner och dibensofuraner är svårnedbrytbara och bioackumulerande. Halten anges oftast inte i de enskilda ämnenas koncentrationer utan i TCDD ekvivalenter, d.v.s. hur mycket TCDD som halten av det enskilda ämnet motsvarar med avseende på toxicitet.

I analyser av dioxiner och furaner ingår ofta:

2,3,7,8-tetraCDD 
1,2,3,7,8-pentaCDD
1,2,3,4,7,8-hexaCDD
1,2,3,6,7,8-hexaCDD
1,2,3,7,8,9-hexaCDD
1,2,3,4,6,7,8-heptaCDD
oktaklordibensodioxin
2,3,7,8-tetraCDF
1,2,3,7,8-pentaCDF
2,3,4,7,8-pentaCDF
1,2,3,4,7,8-hexaCDF
1,2,3,6,7,8-hexaCDF
1,2,3,7,8,9-hexaCDF
2,3,4,6,7,8-hexaCDF
1,2,3,4,6,7,8-heptaCDF
1,2,3,4,7,8,9-heptaCDF
oktaklordibensofuran

Förekomst och användning

Polyklorerade dibensodioxiner och dibensofuraner bildas som biprodukt i spårmängder vid tillverkning av klororganiska föreningar som klorfenoler, fenoxisyror och PCB. I mark som förorenats av dessa ämnen finns därför alltid även polyklorerade dibensodioxiner och dibensofuraner. Se även under klorfenoler. Polyklorerade dibensodioxiner och dibensofuraner bildas också vid förbränningsprocesser där klorinnehållande ämnen förekommer, t ex vid sopförbränning och produktion av järn och stål. Tidigare var även bilavgaser och klorblekning av papper betydande källor. 

Spridningsvägar

Polyklorerade dibensodioxiner och dibensofuraner är ofta hårt bundna till partiklar men kan spridas partikelbundet både via luft och vatten. Då ämnena är svårnedbrytbart och bioackumulerande så ökar halterna i näringskedjan, särskilt i fet fisk. Allmänbefolkningen exponeras för dioxin främst via feta animaliska livsmedel som fisk, mjölk och kött. I mark kan främst de högklorerade congenerna finnas kvar under mycket lång tid, exempelvis efter sågverksverksamhet där klorfenoler använts för blånadsskydd av virke.

Miljöpåverkan

Cancer, försämrat immunförsvar samt reproduktions- och utvecklingsstörningar uppträder hos flera djurarter vid långtidsexponering för låga doser av TCDD. Djurstudier visar att TCDD är en mycket potent tumörpromotor och 1997 klassade IARC TCDD som cancerframkallande hos människa. De mer stabila högklorerade congenerna som kan återfinnas i höga halter i förorenad mark har betydligt lägre toxicitet.

Källor

Wikipedia 141010 (http://sv.wikipedia.org/wiki/Polyklorerade_dibensodioxiner)
Livsmedelsverket 141010 (http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Kemiska-amnen/Dioxiner-och-PCB/)
Karolinska Institutet, Riskwebben 141010 http://ki.se/imm/dioxiner
Jan-Olof Levin AB, 2015, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Möjliga åtgärdsmetoder

Läs mer under respektive metod för att bättre kunna bedömma om metoden är möjlig att använda i en specifik föroreningssituation.

In situ

Inneslutning/barriärteknik

Stabilisering/solidifiering

 

Ex situ

Deponering

Gräv- och schaktsanering

Jordtvättning

Högtemperaturförbränning - enbart där temperaturen för metoden överskrider destruktionstemperaturen för de specifika dioxinerna