Platsförhållanden

OBS Remissversion - texterna är fortfarande under bearbetning och ska enbart ses som ett utkast. Finns det direkta fel? Hittar du enkelt det du vill, dvs är strukturen bra? Finns det ord/begrepp som behöver förklaras? Vi tar tacksamt emot förslag på ändringar/tillägg via e-post till  från användare av Åtgärdsportalen t.o.m. 28 februari.

Fibersediment

I ett område med fibersediment påträffas ofta en, eller flera fiberbankar, samt en omgivande botten med fiberrika sediment. I de fall flera fiberbankar förekommer i samma område kan de komma från samma utsläppspunkt men vara av olika ålder på grund av att utsläppspunkten, i regel mynningen på ett rör, förflyttats. I områden med många närliggande utsläppskällor kan fiberbankarna härstamma från olika utsläppspunkter. I det senare fallet är de omkringliggande fiberrika sedimenten sammansatta av en blandning av fibrer från olika utsläppskällor.

Fiberbankar är ett sediment i det närmaste enbart uppbyggt av fibrer. I hav och sjöar uppträder de i regel som en uppstickande form på relativt grunda bottnar nära land och i anslutning till utsläppspunkten, se Figur 1. Dessa fiberbankar ackumulerades då fiberhaltigt processvatten släpptes ut mycket nära fabriken i öppna diken eller genom korta rör. De bildar ofta flera meter (i enstaka fall möjligen upp mot 10 meter) mäktiga avlagringar med konvex form som man normalt med lätthet kan urskilja på en batymetrisk (bottentopografisk) bild, se Figur 2.

principmodell fiberbank SGU

Figur 1: Principmodell för utbredning av fibersediment. Källa: Sveriges Geologiska Undersökning

bottentopografi SGU

Figur 2. Bottentopografisk bild som visar ett exempel på en strandnära fiberbank i omedelbar anslutning till ett industriområde. Den smågropiga ytan i fiberbankens yttre del är vanligt förekommande vid fiberbankar och utgörs av små kratrar, så kallade pockmarks, som bildas när gasbubblor frigörs. Bilden är tidigare publicerad i Norrlin & Josefsson 2017 och har spridningstillstånd enligt Sjöfartsverkets beslut med beteckning 12-02372..

Vissa fiberbankar återfinns även relativt långt från land runt mynningen på ett längre avloppsrör nedlagt på bottnen. Fiberbanken har i dessa fall ofta formen av en kraterliknande vall runt mynningen på röret, se Figur 3.

bottentopografi ror SGU

Figur 3. Bottentopografisk bild som till höger visar en fiberbank. Från vänster i bilden syns i bottnen spår av ett rör för förbrukat processvatten. Kring rörets mynning har fibrerna i vattnet avlagrats i en form som påminner om en vulkankrater. Bilden är tidigare publicerad i Norrlin & Josefsson 2017 och har spridningstillstånd enligt Sjöfartsverkets beslut med beteckning 12-02372.

I direkt anslutning till fiberbankar förekommer fiberrika sediment, som består av ett bottenområde med naturliga sediment med ett påtagligt innehåll av fibrer eller trä- och barkflis. Undersökningar har visat att fiberrika sediment ofta är utspridda över en större yta än fiberbankar och befinner sig längre från utsläppskällan, se Figur 1. De fiberrika sedimenten återfinns ofta på något större vattendjup, draperar bottnen och följer oftast dess naturliga underliggande form. Gränser mellan fibersedimentytor är ofta gradvisa och begränsningslinjer i kartbilder representerar därför snarare en övergångszon än en skarp gräns. Särskilt gäller detta förhållande vid avgränsning av fiberrika sediment, vilka också kan ha en fläckvis utbredning inom den avgränsade ytan (se figur 4).

Bilaga 2 Sedimentkartering nivåkartor GF 1 4 Sida

Figur 4. Kartbild där glödförlusten i olika punkter kartlagts och illustrerar hur gränserna mellan fibersedimentytor ofta är gradvis. Källa: Golder 2015.

Vid utsläppsplatser som är utsatta för kraftig erosion från vågor och strömmar återfinns inte någon fiberbank. Däremot kan fibrer finnas omlagrade i fiberrika sediment. Det finns även enstaka exempel på platser som är mycket utsatta för kraftig sjögång där inga fibersediment påträffas. Antagligen har erosionen varit så stark att fibrerna spridits ut över stora bottenytor och därmed inte byggt upp urskiljbara skikt med fibersediment.

I påtagligt strömmande vatten (älvar) är strömförhållandena helt avgörande för var fibersediment sedimenterar. De kan påträffas flera kilometer från utsläppskällan, i tydliga djuphålor eller omedelbart nedströms det delta som älven bygger upp av naturliga sediment. Fiberbankar som påträffats i dessa lägen har i regel en flack, ibland diffust uppstickande form.

Fibrer i fibersediment från samma område är i regel likartade i form, storlek och utseende (se figur 5). Fibrernas sammansättning, vilken ofta är avhängig den industriella processen, kan påverka morfologin hos en fiberbank. Fibrer för kartong- och pappersframställning uppträder som långsmala trådar av cellulosa vilka har en tendens att filta ihop sig till pappersmassa. Längden på fibrerna kan variera från mindre än en millimeter till några millimeter. Ofta sprider materialet en karaktäristisk sötsur lukt som påminner om lukten från en massafabrik.

FiberbankHallstanas small

Fiberbank Sandviken small

Fiberbank Vaja small

lst vasternorrland small2

Figur 5. Olika typer av fibersediment, från uppe till vänster: 1 ljusgrå fluffig cellulosa fiberbank. 2 fiberbank sammansatt av träbitar och täckt med några centimeter av naturligt minerogent sediment. 3 svart cellulosa-rik fiberbank (Foton: Alizee Lehoux, Uppsala Universitet). 4 torkade fiberbankssediment (Foto: Lst Västernorrland)

Fibrer från tillverkning av träskivor består av mycket små nästan exakt likformiga träflisor, eller träfilspån. I områden där det finns eller har funnits flera slags träindustrier kan fibersediment innehålla en blandning av massafibrer och träskivefibrer. Även i detta fall finns i regel en inbördes likhet i storlek, form och färg för fibertrådar respektive träfilspån. Denna homogenitet skiljer fibersediment från ett naturligt organiskt sediment där inlagrade makroskopiska växtrester i stället är påfallande heterogena, dvs. att de utgör en olikartad blandning av blad, stjälkar, rottrådar och andra fragment av organiskt material.

Där fibrer dominerar sedimentsammansättningen tenderar dessa att trasslas ihop i små tovor som ger dem en ’ullig’ och ojämn yta. I blött tillstånd ser de nästan ut som blöt Gullfiber eller blöt bomull, och i torrt tillstånd liknar de nästan torv. Storleken på dessa tovor varierar mellan några millimeter och flera centimeter, se figur 5. (6).

Förutom fibrer innehåller de fiberrika sedimenten silt och lera i olika mängd. Andra fraktioner kan troligen också förekomma. Fördelningen mellan fibrer, flis och minerogent material är platsspecifikt och kan variera både horisontellt och vertikalt.

Förekomst av sjunktimmer, konstruktioner, debris, m.m.

Fabrikerna som orsakade utsläpp av fibersediment ligger ofta i goda hamnlägen och vid älvmynningar där timmerflottning förekommit. Detta innebär att det förutom massafibrer och trä- och barkflis kan förekomma sjunktimmer, ibland rikligt (se film från ROV). Även vrak har påträffats samt större konstruktioner som t. ex stenkistor och så kallade dykdalber, en uppstickande konstruktion av stockar som användes för förtöjning. Alla dessa större föremål kan begränsa åtgärdsmöjligheterna. Dessutom påträffas ibland gammal ballast tippad från land eller från muddringsföretag samt övrigt förekommande ”hamnskräp”.

Vrak och andra större föremål, muddrade områden samt muddermassor är sådant som avslöjar sig i en batymetrisk (bottentopografisk) modell, se figur 6. Ytor beströdda med sjunktimmer syns ofta som ett ”plockepinn-mönster” i gråskalerasterbilder från så kallad sonar-, eller backscatterinformation.

vrak clinton2019

Figur 6. Bottenkartering som visar b.la. sjunktimmer och två fartygsvrak. Foto: Clinton.

Referenser

1. Apler, A., Nyberg, J., Jönsson, K., Hedlund, I., Heinemo, S. & Kjellin. B., 2014: Fiberbanks¬projektet. Kartläggning av fiberhaltiga sediment längs Västernorrlands kust. SGU-rapport 2014:16. Sveriges geologiska undersökning.

2. Apler, A. & Nyberg, J., 2011: Metoder för att kartlägga fiberhaltiga sediment. SGU-rapport 2011:04. Sveriges geologiska undersökning.

3. EBH-stödet: Länsstyrelsernas databas över potentiellt och konstaterat förorenade områden i Sverige.

4. Golder (2015), Miljökonsekvensbeskrivning Bilaga C till ansökan om Efterbehandlingsåtgärder vid Karlshäll.

5. Jersak, J., Göransson, G., Ohlsson, Y., Larsson, L., Flyhammar, P. & Lindh, P., 2016: In situ capping of contaminated sediment. Remedial sediment capping projects, worldwide: A preli¬minary overview, SGI Publication 30-4E, Sveriges geotekniska institut, Linköping.

6. Lamparski, A. (2016). Geotechnical study of fiber-bank core samples from the Bothnian Sea. Bachelor Thesis, Universität Bremen, Tyskland.

7. Länsstyrelsen i Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Sveriges geologiska undersökning, 2017a: Fiberbankar i Norrland. En sammanställning av kartlagda områden med fiberhaltiga sediment i Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

8. Länsstyrelsen i Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, 2017b: Fiberbankar i Norrland – Metoder för efterbehandling av fibersediment samt sammanställning av gränsvärden för förorenat sediment. Rapport 2017:1.

9. Länsstyrelsen Västernorrland & Golder Associates AB, 2016: Metodik för riskklassning av fiberhaltiga sediment. Diarie-nr: 575-2453-15. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

10. Norrlin, J., Josefsson, S., 2017: Förorenade fibersediment i Svenska hav och sjöar. SGU-rapport 2017:07. Sveriges geologiska undersökning.

11. Norrlin, J., Josefsson, S., Larsson, O. & Gottby. L., 2016: Kartläggning och riskklassning av fiberbankar i Norrland. SGU-rapport 2016:21. Sveriges geologiska undersökning.